Grattis till dom första trettio, SIK!

Dra mig baklänges över Rickard Mattssons nyoljade altangolv; för hur ska jag närma mig det faktum att Skillingaryds Innebandyklubb under lördagen fyllde 30 år? En nybliven 30-åring med lätt dysfunktionella drag  men trots alla sina brister en alldeles, alldeles underbar vän och följeslagare. Det har varit gloriösa uppflyttningar, hjärtekrossande degraderingar, hot om nedläggning, slut på kontot, vidlyftiga nyförvärv, bra tränare, mindre bra tränare, svåra sittningar med högt vatten, hemvävt hopplock, träningar med fulnyp och trashtalk monumentale,  fredagsfryntliga högoktaniga föreställningar i skokartongen, fullsatta toppmatcher i arenan, folktomma söndagsmatcher mot bakfulla 036-gäng och barnförbjudna derbydrabbningar i en allsköns blandning. Det är segrar blandat med förluster men det jag ändå minns bäst av allt är alla människor man lärt känna genom alltför många säsonger i den vackra SIK-dressen. Och det har varit, är och kommer alltid vara i ett omklädningsrum med SIK-kamrater jag mår som allra, allra bäst. För den värme, humor och kamratskap som fötts och götts i dessa omklädningsrum genom alla år är något alldeles förbannat vackert. Många spelare har passerat revy genom åren; en del floppade andra blev fullträffar men en sak hade dom alla gemensamt: Dom hade aldrig tråkigt. Någonsin. Och med det sagt har det varit en oerhörd förmån att få vara med på denna vidunderliga resa. Så från trakten av hjärteroten, ett fyrfaldigt leve för SIK. Hurra, hurra, hurra, hurra!

Och från minnesbanken listar jag här följande ting från en vandring i minnenas alle’:

Matchen: Det finns en drabbning som har fått en närmast mytologisk aura runt sig. Och den går allmänt under benämningen ”Miraklet”. Det hela utspelade sig säsongen 99/00 och det vankades en svår bortamatch en onsdagkväll borta mot topplaget Älvstranden. Vi stred tappert men med 24 sekunder kvar gjorde Älvstranden 7-5 i tom kasse och stängde matchen. Inte. För bara fyra sekunder senare fick vi en reducering och - fan trot- ytterligare fem sekunder small det igen när bolltrollaren Pelle Edberg elegant drog in 7-7. Tid:19.45. Om vi firade det krysset? Jo, tack.

Spelaren: Att utse bäste Sikare under dessa 30 är en no brainer. Såklart. Rickard ”Den Långe” Mattsson var vår egen Zlatan. Ett osannolikt spelsinne kombinerat med ett fruktat skott och med en självklar arrogans och pain in the ass-attityd. Och när det vankades fredagsmatcher mot topplag i skokartongen  gjorde han matchen till sin allldeles egna lilla show.

Idolen: Sverker Kvick. Det var inte det primära att Kvicken var en bra innebandyspelare. Det var hans förmåga att berätta en historia och få alla att må bra i ett omklädningsrum som gjorde att jag under mina första säsonger såg upp till Sverker. Efter varje träning satt jag, Robert Svensson, Andreas Ljung kvar länge, läng i omklädningsrummet bara för att lyssna på altmeister Kvicks berättande om stort som smått med Pär Söderberg och Michele Andersson som sidekicks.

Profilerna: Puh. Finns att välja på. Martin Nilsson, Porris, Jägarn, Disney, Strand, Ljung, Roy, Pelle, Bågen, Eleganten Wiberg, Fisken, Mora, Ezon, Stekarn, Slaktarn, Farfar-Persson, Den långe, Ojala, Bolton, Joel, Bäckman, Kola, Samer, Fanta, Konstapel Sköld, Maaaatin, Nilsson-Gunnarsson med flera med flera, med flera, med flera.

Motståndarna: För egen del rankar jag derbymatcherna mot Sävsjö högst. Det var ett ramalama utan dess like och det togs och det gavs men ändå fanns det en skön respekt mellan lagen. Och dom två jag respekterade mest av alla var såklart bröderna Bjerhag. Klass. Både på och utanför banan.

Matchen 2: 12/2 anno 2006. Det var fredagkväll. Det var skokartongen och det var toksatsande KFUM Linköping på andra sidan. Bara ett par dagar före matchen hade Linköping gjort klart med stjärnduon Patrik Nilsson och Jakob Olofsson Adelin från JIK (ekonomiska bekymmer). Den officiella publiksiffran var 196 (max var egentligen 150), men det kändes och lät som det tiodubbla. Mattsson gick igång på alla cylindrar och sekunderna före match står jag redo vid tekning, varpå Den Långe tittar på mig och närmast väser: ”Ikväll Ragge, ikväll blir det jävlar i mig åka av!”. Och åka av blev det. Seger med 7-5. Mattsson? Sex poäng fördelat på tre mål och lika många smörpass. Amen.

Sådärja. Nu laddar vi för trettio nya år.

Ps. Stort tack till Ygemar och Mattson för tidningsurklipp, och andra inspel till denna lilla text.

/Jonas Ragnarsson